När man har bråttom men åker kollektivt
Jag är lite av en miljöpolis och åker för det mesta kollektivt för att jag tänker på miljön och lite för att jag inte har något körkort då jag hade tagit bilen om jag kunnat i sådana här tillfällen. Men det hör inte till historien.
Gav klara och tydliga besked på jobbet att jag var tvungen att sluta absolut senast kl15 idag för att hinna hämta barnen på förskolan innan dom stänger kl 15:45 på grund av APT ( ArbetsPlats Träff?). Så jag stänger av datorn på jobbet i lugn och ro, tar på ytterkläderna och går i mitt vanliga höga tempo till busshållplatsen på sumpans torg. Det snöar, men jag fryser inte utan har fullt fokus på klockan och ser efter bussen jag bestämt mig för att ta redan dagen innan. Den skulle gå 15:06 från Löfströms allé, där jag står och väntar redan från kl 15:01. Men ingen buss kommer. Känslan av irritation kommer då man börjar bli otålig och kollar på klockan var 15e sekund. Men ingen buss(jävel) kommer. Hundra tankar flyger i skallen och man blir mer och mer irriterad, kommer på mig själv med att sucka högt och tydligt och sedan säga:
"var fan är bussen då?" För mig själv. Vi står 6st vuxna ihoptryckta i denna smala lilla busskuren och snön yr runtom. Kollar på klockan igen som visar 15:17. Nu börjar jag bli riktigt jävla sur.
Sen ÄNTLIGEN kommer den förbenade bussjäveln som vi alla verkar väntat på. Kliver på och sätter mig i mitten av den innan dörrarna stängs men man hör det där irriterande "de de de de de de de de" när det lyser rött vid kortläsaren längst framme i bussen och nån jävla bitch står där och inte kan förstå varför kortet inte funkar. ( ja jag tänkte bitch vid tillfället för hon sinkade hela jävla bussturen och jag hade redan bråttom då bussen redan var 13min sen). Så kommer vi äntligen iväg men hinner bara rulla 30m innan vi stannar mot rött. "Det är fan inte sant!". Så nästa trafikljus, också rött, nästa var rött och så nästa var rött. Närmade oss ett trafikljus som var grönt men då hade nån jävla människa tryckt på stoppknappen så bussen stannade precis innan, och sen fick vi vänta vid rött...IGEN! Man blir som en ond häxa dagar som dessa då man även i huvudet ser framför sig hur man skriker "THIS. IS. SPARTA!" Och sparkar ut/in alla sega jävlar som ska av och på bussen hela tiden. Vi stannar vid nästa rödljus och sen ska en förbannat ful barnvagn på också. "Det är fanimej inte sant!"...
Man sitter där, glor men försiktigt och med ett fejkat leende när man möter någon annans blick av alla som ska av och på och tänker "kunde du inte gått av tidigare när vi ändå stannade så kunde vi hoppat över denna hållplatsen din jävla idiot!" Eller "gå hem din latmask". Allt för att man hade hoppats på att resten av bussresans resenärer skulle anpassa sig efter en själv när man har bråttom. Jag som hade planerat min resa så fruktansvärt väl och så händer detta.. folk åker buss, va fan är det för jävla problem på folk!
Bussen kommer äntligen fram till hållplatsen där jag ska av, Islandstorget, och enligt SL ska den ju inte gå försen om 4min så då hinner jag lätt in genom spärrarna och ner för trapp.... "HELVETE DEN GÅR OM 1MIN!!!!!!" Paniken, adrenalinet och det förbannade folket som också ska åt mitt håll gör mig irriterad och får mig att flyga ner för trapporna lagom till tåget kommer till plattformen. Perfekt! Det där gick ju hur bra som helst, kom fram till förskolan 15:43. SJUK tajming. Tur att man kan garva åt sina egna tankar efteråt. Undrar vad andra tänker om en själv när man själv är ett "irritationsmoment" i kollektivtrafiken.
